Dyra kläder som sitter illa
Att herr Burberrys största bedrift var att uppfinna gabardinet är det få som verkar ta notis av idag. Över hundra års utveckling av trenchcoaten verkar till och med ha degenererats till en megaindustri utav kepsar och halsdukar. Försäljningen av herr Burberrys modearv i Sverige idag kan liknas vid den av Metallicas turnétröjjor.
Förra veckans högtidsdag spenderade jag som vanligt på Kafét där det för denna afton hölls en tillställning vid namn Antifa-balen 2007. Föga imponerande dryckesutbud till trots lyckades jag, med hjälp av goda vänners sällskap, ändå uppehålla mig i lokalen en ansenlig tid.
Jag fick under kvällens lopp bekräftat det som jag så länge haft på känn. Det så kallade ”Casual”-inspirerade brittiska modet som under flera år nu varit på frammarsch bland Stockholms antifascister har äntligen nått det som vi kan kalla för ”the rock bottom”.
Så länge denna subkulturella modefluga bestod i att varannan pojke på tjärhovsplan gick runt med en piké av märket Ben Sherman eller Fred Perry var det inte mer än just något trist mode på sobril. Men nu sitter jag alltså här, år 2007, på Kafét en sen vårkväll och skådar unga män som spenderat över 6 000 kr på en slim fit trench, som är 3 nummer för stor. Jag tror knappt mina ögon!
Innan min upprördhet hinner lägga sig så kommer en man ut från toaletterna med en öl i ena handen och en grovrutig Ben Sherman-skjorta med skurning i ryggen till ett par Levis boot cut och sneakers. Jag slänger ifrån mig min öl. ”Vem har stoppat Chuck Norris och en avdankad mods i Kaféts morphmaskin”, skriker jag. En ung flicka i mjukisbyxor, en för liten t-shirt och en novacheck-halsduk kommer till min undsättning.
När jag försöker ta mig tjärhovplan fram på skakiga ben för att äntligen få komma hem till sängens lugn och trygghet snurrar många frågor runt i mitt lilla huvud. Kan vi förbjuda mönstret novacheck för hela Tjärhovsplan? Kan man tvinga fram ett test som man måste klara av för att få handla dyra plagg från England? Varför kan 15-åriga fotbollshuliganer men inte Tjärhovsplans antifascister?
Jag saknar den gamla goda tiden då burberry endast bars av rävjägare. Och det sista jag hinner tänka innan jag somnar den kvällen är: ”Crustarna, var tog ni vägen? Allt är förlåtet!”.
What’s wearing!
/ Junior
juli 2nd, 2007 at 8:12 e m
De flesta som klär sig som sina casualförebilder liknar ju mest chavs. Och jag fattar verkligen inte hur de kan tro det är coolt.
Jaja… det signalerar ju “Jag bär kniv och flöddrar gärna..” men det kan man ju åstadkomma med mycket billigare kläder.
juli 3rd, 2007 at 7:18 e m
Är (var?) inte grejen med casual-modet i UK att man skulle sno kläderna under fotbollskravaller? Dessutom går det att hitta snygga pikétröjor och trenchcoats skitbilligt på bondegatan. Och köper du kläder där kan du ju gå direkt till Tjärhovsplan utan att passera gå.
Bondegatan är för Tjärhovsplan vad Biblioteksgatan är för Stureplan.
juli 9th, 2007 at 10:25 f m
Är (var) inte grejen med casual-modet i UK att man redan skulle ha kläderna under kravallen så att polisen inte förstod att man var en buse och plockade in punkarna av ren vana istället?
juli 9th, 2007 at 11:39 e m
David: Kom inte det först senare?
I Sverige funkar det iaf inte längre då bara de som snuten verkligen vill plocka glider runt “casual”. I Tyskland däremot så stirrar snuten sig blinda på svarta kläder och låter alla med casual eller svennekläder smita förbi lite hur som helst.
juli 12th, 2007 at 3:21 e m
Men alltså “casual” som i “smälta in i omgivningen” innebär ju att se ut som en innebandyspelare (= yngre medelsvensson) – Tierrajacka, promenadskor från Timberland alternativt såna där fula “träningsskor” man kan köpa på Stadium och liknande ställen, Dressmanngrejer.
Vill man se ut som överklassen är det ju bara att ställa sig i ett gathörn på Biblioteksgatan och spana ett tag och kopiera det bratsen har på sig. Däremot kan det bli skitsvårt att kopiera deras ansiktsuttryck, minspel och rörelsemönster, därför kan innebandyspelaren vara att föredra.
För en snut med minsta erfarenhet av ordningsärenden triggar antagligen det vi vanligen menar med casual lika många alarmklockor som palle och tuppkam. Om inte mer. Vilket å andra sidan är ett mycket gott betyg åt den svenska extremvänsterns smak.