Den spontana reaktionen på en inbjudan till båtfest brukar vara något i stil med: tack, men nej tack. Överförfriskade dumskallar med pappas kort, bögar utan kläder på överkroppen och värdelös musik gör, i kombination med närheten till vatten, att jag blir rädd för att, helt spontant i fyllan och villan, slå slag i saken och dränka mig. Du kan alltså säga att båtfester inte riktigt är min melodi, men skam den som inte vågar ge sig ut på outforskat vatten. När det bjuds på båtfest i stockholms södra närförort, en simtur från Reymers, med löften om billig öl, överförfriskade dumskallar och nakenbadande män så var jag tvungen att prova på..

I ena handen follen vi börjar vår fest, promerar över Liljeholmsbron. Ryktena säger att Skånegatans egen Mick Jagger, Båtbjörn, kommer hålla fortet i dj-båset. Våra unga hjärtan fylls med förväntan, hopp om att få dansa oss sönder och samman till musik från det där årtiondet när våra föräldrar föddes. Efter en kort promenad och den vanliga, hej vi är snuten ni dricker väl bara folle, incidenten så är vi framme, på plats. Stones dånar ur högtalarna och rutorna på huset immar igen av svett från dansgolvet. Världsvana som vi är kastar vi oss över baren och börjar dårsupa för att komma in i stämningen, vi dansar, skrålar någonting om att någon ska bort från våra moln och röker för kung och fosterland. Plejset som festen är på är så fantastiskt att det inte kan beskrivas, den sjöromantiska mätutrustningen vi har med oss gör överslag och vi ångrar genast att sjömanskostymen ligger kvar hemma i garderoben.

Kvällen gÃ¥r, ölen blir godare och godare, dimman vet vi inte om den är pÃ¥ sjön eller i vÃ¥ra snurrande skallar, det är dock inget vi ägnar särskilt mycket uppmärksamhet Ã¥t, istället försöker vi övertala BÃ¥tbjörn att spela britpop, det är ett helvetiskt tjat pÃ¥ honom. Stackars jävel. MÃ¥ttet var rÃ¥gat när jag, full som en kastrull, stapplar in i dj-bÃ¥set och börjar bläddra bland skivorna, “Nej va fan, rör inte mina skivor alltsÃ¥. Jag slÃ¥r ner dig som en tältpinne i marken!” Vi lyckas till slut fÃ¥ Disco 2000 och häller sÃ¥klart öl över oss själva i pur extas. Innan dess har vi nästan fÃ¥tt en kollektiv kollaps för att popbandet som spelade innan var sÃ¥där söta som bara popband kan vara, sÃ¥där söta som inte gÃ¥r att förklara, dessutom sÃ¥ var dom dubbelt sÃ¥ mÃ¥nga som vi i publiken och spelade kom igen Lena som extranummer. Bara en sÃ¥n sak, vi dreglade lika mycket som vi svettades! Att kvällen avslutades med nakenbad tillsammans med en hippie kan inte förta känslan av att dimma är minst lika bra pÃ¥ sjön som pÃ¥ klubben. Eller som min vän sa: hade jag fÃ¥tt hÃ¥ngla hade det varit den bästa kvällen i mitt liv.

/Partydjurens Befrielsefront