Partydjurens befrielsefront försökte lura oss själva igÃ¥r, vi försökte febrilt och med alla tillgängliga medel fÃ¥ oss att ha skoj pÃ¥ ett Debaser smockfullt med idioter. Vi försökte tänka att Tough Alliance pÃ¥ scen är asfett, fast det var flera Ã¥r sedan vi tyckte det. Vi försökte bortse frÃ¥n att Jonas Game sÃ¥g ut som ett gäng kontorsnissar med dÃ¥ligt Ã¥tsittande kläder och lyssna pÃ¥ musiken. Det gick inte sÃ¥ bra. Tough Alliance var verkligen fett live, för ett par Ã¥r sedan. För ett band som fÃ¥r vanligtvis ganska softa Debaser Slussen att invaderas av fula frisyrer, dÃ¥liga bratkopior och illasittande kläder är fan inte okej. Vi har varit pÃ¥ debban alldeles för mÃ¥nga gÃ¥nger men aldrig upplevt ett dylikt klientel. Trots att vi hade pÃ¥ oss ocharmighetsskyddsfaktor tusen sÃ¥ gjorde det ont i bÃ¥de kropp och själ. Att Tough Alliance scenshow dessutom inte utvecklats mer än att baseballträna ersatts av trumma, bas eller tennisracket är fan pÃ¥ gränsen till skandal. Det var sÃ¥ trÃ¥kigt att titta pÃ¥ sÃ¥ nÃ¥nting vackert inom oss dog, och det var verkligen inte det vi syftade pÃ¥ när vi hävdade att de gör popmusik värd att dö för. Popmusik som vi fr.o.m. nu mÃ¥ste försöka inse inte längre kommer till sin rätt i det format som dom presenterar den i. Det smärtar att göra det. Men vi mÃ¥ste vara starka, bryta upp, säga adjö, ligga hemma och lyssna pÃ¥ dom istället, bli lyckliga när en av deras lÃ¥tar spelas pÃ¥ en popklubb istället, tänka pÃ¥ att dom fortfarande äger efterfesten…