Om man är riktigt peppad inför kvällen kan det vara svårt att visa det för en hel perrong med främlingar. Ok, man kan sjunga med i vad man hör i sin i-pod men det känns ibland som att det inte räcker till.Jag tror (har självklart aldrig haft ett hederligt jobb) att det är samma sak när man jobbat på kontor hela veckan och precis ska gå hem på fredag klockan fem (eller går dom typ tre på fredagar?). Man knöglar ihop det sista a4-t med ekonomikalkyler och siktar på papperskorgen. Det är nu det gäller: träffar du så är det bara tjabba I´m out och chansen att helgen blir lyckad måste anses som mycket högre än innan. Men missar du är förnedringen total. Sällan är en människa så liten som när hon efter en miss går fram, plockar upp det knöglade papperet och lägger i det i papperskorgen.Tillbaka till perrongen. Här är det samma regler som gäller. Du ser att en kexchoklad hänger löst i selecta-automaten och tar några meters sats. Ramlar den ner så har du lagt ribban högt för hela kvällen men missar du kan det bli riktigt pinsamt.Det finns dock en till livlina. Selecta-automaterna är en enande faktor för tunnelbaneresenärerna, en gemensam fiende att bygga en folkarmé kring. Vem har inte sett stora skaror med resenärer - i blandade åldrar - komma till undsättning medelst sparkar och slag när lilla Nicole 14 års delicatoboll har fastnat i automatens glupska grepp?Jag minns en sen kväll på Medis-perrongen när en selecta-automat helt plötsligt hade dörren på glänt. Till en början plockade folk försiktigt på sig nån påse chips och en flaska mer, men snart var plundringen i full gång. Det var vackert på något sätt: vänliga miner och glada tillrop. Kan verkligen en kväll vara komplett utan fienden Selecta?Maskinen VS Chris Kanaki - Alla Som Inte Bouncar