För första gÃ¥ngen har en bar i Stockholm gett mig Riket-vibbar. Ni vet sista scenen när fru Druuse Ã¥ker hiss….

“Skrapan” i kvarteret Gamen har förgyllts med en skybar. Granne med jägarn försöker man sig pÃ¥ 60+-priser för en stöl och klädkod. Enligt elaka tungor klingar vakternas “Nej tyvärr du har jeans” oftare än “välkommen” vid entrén, ett par hundra meter under själva baren. Vi var med andra ord tvugna att kamoflera oss när vi efter ett par öl lämnade crustpunkspelningen pÃ¥ snövit för att testa om fyllan blir grövre när luften är tunnare.

Inredningen är klassiskt wannabe-stylish, personalen lätt stroppig, klientelet inflyttat och har inkomst över medel och fyllenivån är låg. Utsikten är fin. Man ser hem. Maten har vi inte råd att testa, men ölen smakade helt klart öl, och rödtjutet smakar som rödtjut ska. Har man förkrökat glömmer man snart priserna lättjar fernet för gommens skull.

Möbleringen inbjuder inte till umgänge. Stora kantiga fotöljer omöjliggör både att man hör vad sitt sällskap säger på andra sidan bordet, eller för den delen intimare umgänge. Därför hänger man med fördel i den trånga baren och njuter av systemtekniker-svett och hugo boss-odörer. Tips: en slatt på skrapans skybar är större än en slatt på carmen.

Det är kul att åka snabb hiss. Det pirrar i magen och knäpper i öronen. Och vill man känna sig lite stureplanglammig utan att gå för långt från tjärhovsplan kanske skrapan kan vara något. Men vi hade inte särskilt kul. Och det var inte vårt fel.