Tjärhovsplan har lagt rabarber på den här tröjan i medium från Hellz Bellz och vill nu förstås att någon som verkligen förtjänar den ska ha den.

Hence: TÄVLING! Det enda du behöver göra är att länka till det här inlägget på din blogg och skriva ett superlativ om Tjärhovsplan.se.

Till exempel:“Tjärhovsplan.se är det klockrenaste livsstilsmagasinet norr om Dar Es Salaam.”

TÄVLINGEN AVSLUTAS 12 MARS KL. 16

Nu gör ju förhoppningsvis klimathotet jobbet åt oss, men det kan inte nog betonas hur mycket vi måste bli av med denna styggelse. När Den Siste Hamnarbetaren går omkring och snusar rapé i Göteborgs hamn iklädd en dylik mössa så är det visserligen fortfarande inte OK, men man kan förstå varför. När man däremot möts av två dussin välpolerade popkillar med utomstockholmskt ursprung som alla rockar hamn-stilen på typ Marie Laveau så blir problemet akut. Helt plötsligt känns hiphopare med New Era-keps som en mindre klyscha och Stray Boys-mössorna extremt exklusiva.

Ni är inte hamnarbetare, ni pratar inte brittisk engelska hur mycket ni än fösöker och vi vet att ni egentligen kommer från Kalmar. Mössan blir som en livboj som ni krampaktigt håller fast i för att flyta med strömmen när dansgolven stormar.

Släpp taget!

Knappt har palestinasjalen börjat försvinna ifrån butikshyllorna runt stureplan förrän falafelfascisterna åter är de hetaste trendsättarna. Klimathetsarnas dystopiska rapporter om ökenbildningar i mellansverige bidrar säkert på sitt sätt men solskyddande huvudsjalar spås vara vårens trend redan i år.

På skolgården i vår spås vi komma att se allt färre Gameboys och Kalle Anka-tidningar. Istället kommer barnen klungas runt senaste numret av the 99, den nya heta muslimska serietidningen från USA. Serien kretsar kring 99 karaktärer, från 99 olika länder, som representerar ett av Allah’s traditionella attribut var.

I England har de stora modehusen länge tävlat om att vinna den framväxande köphungriga och muslimska kundkretsen. Burberry tillverkar huvudsjalar medan billiga kopior utav ben shermans rockar säljs hos torghandlarna i Londons förorter som heltäckande plagg för kvinnor.

I vänsterkretsar runt om i Europa växer en skäggtrend vi inte sett sedan Engels trillade av pinnen. SVDs Per Gudmundson kallade den nya skäggtrenden för ett Islam-flörtande i värsta Ali Esbati-stil. Dessutom går det rykten på diverse internetforum om att Mona Sahlin kallas för Måna Muslim av partikamrater.

Men liberala islamofober inom den svenska högern behöver inte frukta. En kontratrend är redan på gång. I senaste numret av amerikanska Vogue presenterades det nya Amish-inspirerade modet. Per Gud(!)mundson har redan inhandlat ett fint förkläde till Maria Abrahamson som present för lyckad “union bashing”. Grattis!

What’s wearing!
/ Junior

Västvärlden står enat med hjärtat i halsgropen och den muslimska världen med skägget i brevlådan efter de senaste hoten. Den irakiska modebloggen Bad Fashion Jihad utlovade i förra veckan en belöning till den som avrättar personerna bakom ”Crocsen” även kallade ”Foppa-tofflor”. Även den som ser till att Foppa trillar av pinn belönas. Enligt de senaste rapporterna består priset av en limiterad Gucci-väska värd minst 50000 dollar.
Den modeomedvetna regeringen ser allvarligt på det inträffade:
– Sverige är en demokrati där man får klä sig som man vill, de hatar Foppa-toffeln för att den står för frihet, improviserar Fredrik samtidigt som han sätter på sig ett grällt lila par tofflor i solidaritet med Foppa.
Men slappheten mot crocsen har fått opinionssiffrorna att vika nedåt. Folket är trötta på laissez-fairepolitiken och slänger istället avundsjuka blickar mot det stilrent uniformerade Nordkorea. Många av deltagarna i tisdagens protestmarsch mot regeringen ställde även krav på förbud mot förorenande klädesplagg.

Om vi på Tjärhovsplan.se trodde att leggings var det värsta SOFO-folket kunde drömma ihop hade vi inte räknat med nylonknästrumpans återkomst.

Detta gräsliga plagg paras gärna med knälång kjol och en fullständigt oformlig ljusbeige kappa. Vi rasar!

Nu är det ju visserligen skillnad på knästrumpa och knästrumpa. Schoolgirl/cheerleader-stuket går väl an, med lite tjockare garn (och emellanåt av over knee-modell). Mysigt och varmt såhär på höstkanten, även om det kan ge lite lätta Gudrun Sjödén-vibbar. Men varför någon frivilligt går med på att se ut som ett åderbrocksbemängt pancho går oss fullständigt förbi.

Då och då lyckas fula människor man normalt ser överallt sticka ut på ett märkvärdigt sätt. När man annars går på Drottninggatan de där gångerna man tyvärr måste och en absolut majoritet runtom en har knyten tröja runt midjan, fjortisarna går runt med mjukisbyxor och mycket smink, några äldre damer har fortfarande sina 80-talskläder på sig, turisterna går runt med shorts och magväska, folk har tights och bara t-shirt till så man ser deras fettoröv och så vidare vänjer man sig vid synen, kollar bort på sitt snygga sällskap för att slippa illamåendet och irritationen och klarar sig.

Men det är värre när man inte kan komma bort. Alla har hört talas om nagelvård, och manikyr är inget nytt fenomen, men jag kommer inte ifrån samma vidriga nageltrend som fanns när jag gick i högstadiet, fast i ännu mer vulgär form (och inte längre en trend som tur är). En kvinna mitt emot mig på tunnelbanan, med inte alltför störande utseende går runt med ett par KLOR mitt på ljusa dagen, utan att ens vara gothare / vampyr / nattens drottning / dracula eller vilka andra sammanhang man nu ser klorna i annars. Hon sitter nämligen där och plågar mig med sina knallgröna (matchade inte ens kläderna!), femcentimeterslånga lösnaglar. Och jag undrar lite om jag kan fly, försöker att titta bort men färgen fastnar i ögonvrån i vilken position jag ens sitter i, når ända fram och kletar sig fast i min hjärna, känns nästan som att The Claws river ut min hjärnsubstans tills tuben äntligen stannar och jag måste snacka ut lite om traumat för att inte drömma mardrömmar om Klorna den natten…

Tänk dig en man. Tänk dig en man i shorts. Tänk dig sedan en man med långkalsonger under shortsen. Säg mig sen att du inte mår illa.

Vem som helst förstår att detta är en styggelse - ett rent hån mot naturen och allt som är gott och sant i världen. Lika orimligt som torrt vatten eller mjuk sten. Och ändå tvingas jag bevittna detta varje dag när jag rör mig runt mitt älskade Tjärhovsplan. Överallt tvingas jag utstå denna terror.

Jag talar naturligtvis om den dåliga smakens uruk-hai. Resultatet av en naturvidrig korsbefrukting av de två vedervärdigaste plaggen i världshistorien: långkalsongen och strumpbyxan. De fula plaggens kejsar Ming. Leggings.

Och nej tjejer, ni kommer inte undan. Det är rent objektivt fruktansvärt. Det är helt enkelt inte okej att offentligt strutta runt i bara långkallingar, oavsett kön. Särskilt inte i kombination med shorts, klänning eller kjol och definitivt inte när termometern ligger över tio minus. Visst, jag kan gå med på att man vill hålla värmen, men då ser man till att befinna sig på nordpolen i evig arktisk natt. Och att man även då gömmer åbäkena ordentligt så man inte stilchockar någon stackars isbjörn till infertilitet. De är faktiskt utrotningshotade och deras rätt att leva vidare går före din “rätt” att vara smaklös.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag föraktar detta plagg. Själva antitesen till allmän snygghet och stil, det osexigas totala höjdpunkt.

Enligt mina källor designades det allra första paret leggings av påven och den iranska moralpolisen i ohelig allians för att frälsa världen från otukt. Tanken är att långkalsongens fulhet parat med strumpbyxans omöjlighet att få av, dess fömåga att hasa ner i grenen på ett högst osnyggt vis och därtill tendensen att lämna lysande röda märken efter sömmar och resårer vid avlägsnande helt enkelt ska tvinga kärlekskranka användare till avhållsamhet. Eller i alla fall släckt lyse.

På ett sätt hoppas jag att det fungerar, så att detta vidriga plaggs användare över tiden utrotar sig själva. Ty, som vår käre Darwin en gång i tiden så klokt slog fast: “den stilsäkraste överlever”

Sommaren kom till slut, I´m a flirt spelas på klubbgolvet och promillehalten klättrar målmedvetet uppåt. Du känner att det räcker med t-shirt och tar av din medhavda tröja. Ett vardagligt ögonblick månntro?

I själva verket är dom kommande sekunderna avgörande för Tjärhovsplans, Södermalms och hela den civiliserade världens fortlevnad. Det här är en vädjan:

Snälla. Knyt. Inte. Tröjan. Runt. Midjan.

Let me spell it out for you homie: Inte Ball. Det finns så många sätt att göra det rätt på och bara ett att göra det fruktansvärt fel på, men ändå händer det fortfarande i nådens år 2007 att man ser den midjeknutna tröjan. Kom igen nu, det här är inte Groznyj - ni har faktiskt alternativ:

AXELKNYTNING

En vanlig variant som ofta ses kring till exempel Stureplan - det krävs ingen raketforskare för att använda sig av den här utan man flyttar helt enkelt upp det hela till axlarna. Helt OK.

SNEDSEGLAREN

Liknar Axelknytningen men appliceras snett över ena axeln precis som en laptopväska. Halvkul.

BOXAR´N

Lägg tröjan över axlarna utan att knyta som en boxares handduk typ. Ger ett opolerat chickt intryck: A boy who couldn’t remember if he was Catholic or not. Bad boy Boxar´n blir självfallet popklubbens mittpunkt.

GARDEROB

Trots allt så finns det andra än Hells Angels som kan dra nytta av garderoberna. Börjar du tappa kontroll över vad du knyter runt midjan så häng in tröjan på en gång. För att maximera effekten kan du också tappa bort brickan.

DESPERADO

Och om allt annat misslyckas så släng alla lösa klädesplagg: hellre det än att utsätta sin medmänniskor för trauman. Det är ingen idé att gråta över spilld mjölk - sommarrean är fortfarande igång - och mister du en så står dig tusen åter.

Snälla ni, vad är egentligen grejen med träningsbyxan? Jag har alltid förstått att det finns många olika typer av kläder som alla lämpar sig till olika tillfällen. Det finns finkläder, badkläder, underkläder och träningskläder. Ibland försöker folk att framstå som lustigkurrar genom att ta på sig fel kläder till fel tillfällen. Ulf Brunnberg kommer med badbyxor på en galapremiär och den händige Timell kommer i blåställ till TV4’s morgonsoffa. Kul!

Men träningsbyxan är inte lustig, bara motbjudande. De senaste åren har vi fått utstå allt från Paris Hiltons rosa plyschdress med tillhörande hund till P Diddy’s oversized wct-kostymer. Men nu är det på tiden att denna modetrendernas bastard tvångssteriliseras och placeras på valfritt nedlagt gym i Husby, för evigt.

För låt mig avslöja att… Du ser inte alls så där härligt avslappnad och ”skön” ut i din Svenska Akademin-munkis och mjukisbyxor. Nej, du ser svettig och äcklig ut. Och alla wiggers inom boxarvänstern som tror att ett par joggingbyxor från Puma får dem att se sådär hårt södertäljiga ut får mig att vilja gråta som ett barn. Träningsbyxan är lika fräsch som en ny ung kvinnlig svensk deckarförfattare.

Och till alla tjockisar som bara måste svettas runt i sina jazzbyxor från Casall så finns det utmärkta elljusspår långt bort i förorten någonstans.

What’s wearing!
/ Junior

Vad vill egentligen extremvänstern att vi skall ha på oss? Vi har tagit oss en djupdykning i Kaféts modeutbud. Politiska kläder med både stil och budskap är utgångspunkten för denna första del av Tjärhovsplans t-shirt-spaning.

Action Direct
Style: Obehagligt motiv med gamla galler som flagnar . Man får rysningar när man förstår hur lite feng shui-tänk som finns i dom där cellerna.
Message: Släpp fångarne loss det är vår! Men tryck helst ingen t-shirt för MCFucker-group

Classwar
Style: Den vore väl snygg om inte varannan festivalbesökare på Hultsfred redan hade en. Det är lite samma känsla som när du ser en kopia på H&M dagen efter du köpt en asdyr klänning från Hope. “Jag är inte elitist, men…”
Message: Vi har inga invändingar. Rakt på sak!

Ethnic Cleanser
Style: Det gamla hederliga designknepet att ha mycket text i så många olika storlekar som möjligt funkade inte den här gången heller. Tyvärr. Färgerna känns även dom lika fräscha som “Alla vi längtar efter sommaren”.
Message: Asså det enda som kommer fram för det otränade ögat är ju att det står “ETHNIC CLEANSER” över hela bröstet. Kan lätt misstolkas beroende på vilket syfte man bär tröjan i.

Kill Kops
Style: Oversized, ebenholtsvit och adbustingmotiv. Den här tröjan är så rätt det överhuvudtaget går att bli i sommar.
Message: Snuthat är tidlöst och funkar i stort sätt alla sammanhang.

Mark Barnsley
Style: Snyggt med bokstäver i en cirkel, och passformen är perfekt!
Massage: Rättvisa är ju bra men hur många har hört talas om killen? En snabb googling ger dessutom att han släpptes 2002 kanske kan vi släppa hela grejen nu?

Never give up
Style: Standardvänstertröja: sitter rätt illa, har en blaffa mitt på bröstet och är av riktigt risig kvalité. Ingen kommer ligga sömnlös av köpbegär på grund av den här.
Message: Vi ger självklart aldrig upp men är lite nyfikna på vad det handlar om. Kampen mot matmomsen? För djurfria cirkusar? Kanske ligger det i betraktarens öga.

PLFP.
Style: En tröja som inte sitter som ett tält är ju faktiskt ett fynd på bokhandeln. V-necken är dessutom helt rätt och motivet är precis lagom rebellchickt för att garantera en plats på tjärhovsplan.ses mingelbilder.
Message: Väpnat motstånd, kommunism och arabiskt. Men det är ju tre önskningar på en gång!

Proudhon
Style: Ett stort citat över hela bröstet är ju inte så party men man kan ju sova i den iallafall. Inte om du riskerar att nationella insatsstyrkan kommer och hämtar dig mitt i natten och du, t-shirt och allt blir exponerade på expressens löpsedel förstås. Och vad är grejen med anarkist-a? Säga vad man vill om hakkorset och hammaren/skäran men det fanns ju iallafall något sorts designtänkande bakom.
Message: Pass. Vi har inte orkat läsa igenom det.

Ridin Dirty
Style: Bara placeringen av trycket är banbrytande inom vänsterkläder, hela kollektionen från planka.nu andas framåtanda och entreprenörskap. Se upp jante för här kommer vi!
Message: I ain´t no politician I don´t need to spread lies, were just giving you an option on how you can ride!

Att herr Burberrys största bedrift var att uppfinna gabardinet är det få som verkar ta notis av idag. Över hundra års utveckling av trenchcoaten verkar till och med ha degenererats till en megaindustri utav kepsar och halsdukar. Försäljningen av herr Burberrys modearv i Sverige idag kan liknas vid den av Metallicas turnétröjjor.

Förra veckans högtidsdag spenderade jag som vanligt på Kafét där det för denna afton hölls en tillställning vid namn Antifa-balen 2007. Föga imponerande dryckesutbud till trots lyckades jag, med hjälp av goda vänners sällskap, ändå uppehålla mig i lokalen en ansenlig tid.

Jag fick under kvällens lopp bekräftat det som jag så länge haft på känn. Det så kallade ”Casual”-inspirerade brittiska modet som under flera år nu varit på frammarsch bland Stockholms antifascister har äntligen nått det som vi kan kalla för ”the rock bottom”.

Så länge denna subkulturella modefluga bestod i att varannan pojke på tjärhovsplan gick runt med en piké av märket Ben Sherman eller Fred Perry var det inte mer än just något trist mode på sobril. Men nu sitter jag alltså här, år 2007, på Kafét en sen vårkväll och skådar unga män som spenderat över 6 000 kr på en slim fit trench, som är 3 nummer för stor. Jag tror knappt mina ögon!

Innan min upprördhet hinner lägga sig så kommer en man ut från toaletterna med en öl i ena handen och en grovrutig Ben Sherman-skjorta med skurning i ryggen till ett par Levis boot cut och sneakers. Jag slänger ifrån mig min öl. ”Vem har stoppat Chuck Norris och en avdankad mods i Kaféts morphmaskin”, skriker jag. En ung flicka i mjukisbyxor, en för liten t-shirt och en novacheck-halsduk kommer till min undsättning.

När jag försöker ta mig tjärhovplan fram på skakiga ben för att äntligen få komma hem till sängens lugn och trygghet snurrar många frågor runt i mitt lilla huvud. Kan vi förbjuda mönstret novacheck för hela Tjärhovsplan? Kan man tvinga fram ett test som man måste klara av för att få handla dyra plagg från England? Varför kan 15-åriga fotbollshuliganer men inte Tjärhovsplans antifascister?

Jag saknar den gamla goda tiden då burberry endast bars av rävjägare. Och det sista jag hinner tänka innan jag somnar den kvällen är: ”Crustarna, var tog ni vägen? Allt är förlåtet!”.

What’s wearing!
/ Junior