Det här skulle förstås kunna vara en del i Saker Svennar Gillar, särskilt när Metró på Götgatan kvällen till ära är besökt av Linda Rosing, Fadde och diverse andra av samma kaliber. Men vår uppmärksamhet gled istället över till det bisarra dansgolvet som lätt hamnar i blickfånget när man stjälper i sig en öl som såklart inte på något sätt är värd 53 kronor.

Dansgolvet ser alltsÃ¥, i brist pÃ¥ andra liknelser, ut som en inglasad/inplastad Ultimate Fighting-ring goes finlandsfärja. NÃ¥gon godtrogen själ - som vill att alla menar väl - föreslÃ¥r pÃ¥ plats att det kanske är ett kombinerat rökrum och dansgolv. Men besvikelsen över att sÃ¥ inte är fallet kommer omgÃ¥ende. Varför ser det dÃ¥ ut sÃ¥ här? Varför gör dom pÃ¥ detta viset? Det kan inte planerat pÃ¥ annat sätt än att alla brudar med stövletter, partytoppar och vita byxor ska dansa i buren som aporna pÃ¥ Skansen medans dom “tunga snubbarna” i sofforna ovarför betraktar det hela och bestämmer vem som ska bli bjuden pÃ¥ drinkar etc etc.

Men det är faktiskt på det stora hela rätt soft att ta plats i ringen och gå loss, särskilt om det får en att glömma resten av klubben och klientelet för en stund. Rock the boat!

För första gÃ¥ngen har en bar i Stockholm gett mig Riket-vibbar. Ni vet sista scenen när fru Druuse Ã¥ker hiss….

“Skrapan” i kvarteret Gamen har förgyllts med en skybar. Granne med jägarn försöker man sig pÃ¥ 60+-priser för en stöl och klädkod. Enligt elaka tungor klingar vakternas “Nej tyvärr du har jeans” oftare än “välkommen” vid entrén, ett par hundra meter under själva baren. Vi var med andra ord tvugna att kamoflera oss när vi efter ett par öl lämnade crustpunkspelningen pÃ¥ snövit för att testa om fyllan blir grövre när luften är tunnare.

Inredningen är klassiskt wannabe-stylish, personalen lätt stroppig, klientelet inflyttat och har inkomst över medel och fyllenivån är låg. Utsikten är fin. Man ser hem. Maten har vi inte råd att testa, men ölen smakade helt klart öl, och rödtjutet smakar som rödtjut ska. Har man förkrökat glömmer man snart priserna lättjar fernet för gommens skull.

Möbleringen inbjuder inte till umgänge. Stora kantiga fotöljer omöjliggör både att man hör vad sitt sällskap säger på andra sidan bordet, eller för den delen intimare umgänge. Därför hänger man med fördel i den trånga baren och njuter av systemtekniker-svett och hugo boss-odörer. Tips: en slatt på skrapans skybar är större än en slatt på carmen.

Det är kul att åka snabb hiss. Det pirrar i magen och knäpper i öronen. Och vill man känna sig lite stureplanglammig utan att gå för långt från tjärhovsplan kanske skrapan kan vara något. Men vi hade inte särskilt kul. Och det var inte vårt fel.

Under kategorin “fester vi missade” är nu turen kommen till the Capitalist Ball 2007. Som tur är finns Internet och vi som inte var bjudna tillÃ¥ts avnjuta den inavlad kapitalägande klassens festande framför vÃ¥ra datorskärmar. SÃ¥ ladda upp med skumpa, anklever och en sexuell relation med en nära släkting. För nu bär det av…

Man blir aldrig riktigt nöjd på Landets övervåning, även om det är en kul klubb där. Det handlar om att det är så jävla trångt att så fort det är fler än ett par dussin på plats så känner man sig som den där lilla flickan som ramlade ner i ett rör och fick bli räddad på typ Americas Funniest Homevideos eller Mest Tårfyllda Räddningsaktioner.

Men på lördagens födelsedagsfest så har man löst problemet genom att fixa 13 dansgolv. Mycket intressant verkar det att se Alexis Weak live och att sjunga kareoke på klubb!

Audiofon-rummet

Live: Everyday Sensations
Dj´s: Klubb Pastis, klubb Maddekarin plus många fler..

Club Radio Locash-rummet

Live: Alexis Weak
Dj´s: Babyman, Kocky, Nils & Adrian (Le Choix)
Mc´s: Rosanna, Ozzoz

Tuppjuck-rummet

Live: Allouatta, Satan Takes A Holliday, Bold Faces
Dj´s: Jon & Max

Hux Flux-rummet

Live: Montauk och John’s Candy

Djs: Niklas Loman (Everywhere) & Casandra Cornelio (Ölrave), Hux Flux Achtung Babies

Inredning: Maria med Trassel

Visuals: Daddy O + O’s vänner

Camino Del Sol-rummet

Dj´s: Team Skidoo(Ben Gottlieb, Leolyxxx)
plus - superfina superhemliga gäster

Heimat

Live: Hell On Wheels, Indie the Organ Slayer
Dj´s: Anecdotmannen, EmaEmil, Jonas, Calle

Bravehat

Live: Assid, Mr Perfect
Dj´s: Ceasar, Roxetta, Kommittén

HundenKattenGöken-rummet

Dj´s: Blackallan, James Brun, Mike Sidetrack, Böj Flygare Docklands, Hinke B (Konstruction), Diana Rada, Alex Widmark
Visuals: Instructions

Svenska Musikklubben-rummet

Live: Du, din vän och alla andra. Karaoke hela natten.
Dj´s: SvMk och vänner

Bring All Your Friends- rummet

Live: Isle of Lillies, Bernadotte, Exploding Hearts
Dj´s: Gudmundur, Daniel, Filipa, Johan, Martin
Visuals: Wreck Creative Studios

99th Floor-rummet (Landets övervåning från klockan 20.00)

Live: The Voladores
Dj´s: Tom, Måns och Sebastian

Uteserveringen

Dj´s: Göran Lagerberg och Jens Sjögren

Stora Baren

Hemlig lineup

Motsatsen till genuspop - vad kan det vara? VÃ¥r gissning är att spelningen pÃ¥ Berns 25/1 med DJ Assault och DJ Funk ligger väldigt nära. Om DJ Assault skulle försöka skriva en generationsroman sÃ¥ kanske den skulle heta: “Vi som sa hora sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger att det liksom inte riktigt betydde sÃ¥ mycket längre”.

Förfesten börjar redan nu med Tjärhovsplans officiella topplista över bästa DJ Assault-låtar:

1. Asses Jiglin - Den är bland dom käckare låtarna i repertoaren. Klämmig, dessutom.
2. Yo Relatives - Det räcker inte med att dissa hårt, det måste vara grundligt också. Hela släkten.
3. Madatcha - Pianot känns bara väldigt omodernt och fint.
4. Ass N Titties - Behöver väl ingen introduktion, är för DJ Assault vad “När vi gräver guld i USA” var för GES. Pedagogiskt om intimhygien med mera.

Här finns låtarna!

Om man är riktigt peppad inför kvällen kan det vara svårt att visa det för en hel perrong med främlingar. Ok, man kan sjunga med i vad man hör i sin i-pod men det känns ibland som att det inte räcker till.Jag tror (har självklart aldrig haft ett hederligt jobb) att det är samma sak när man jobbat på kontor hela veckan och precis ska gå hem på fredag klockan fem (eller går dom typ tre på fredagar?). Man knöglar ihop det sista a4-t med ekonomikalkyler och siktar på papperskorgen. Det är nu det gäller: träffar du så är det bara tjabba I´m out och chansen att helgen blir lyckad måste anses som mycket högre än innan. Men missar du är förnedringen total. Sällan är en människa så liten som när hon efter en miss går fram, plockar upp det knöglade papperet och lägger i det i papperskorgen.Tillbaka till perrongen. Här är det samma regler som gäller. Du ser att en kexchoklad hänger löst i selecta-automaten och tar några meters sats. Ramlar den ner så har du lagt ribban högt för hela kvällen men missar du kan det bli riktigt pinsamt.Det finns dock en till livlina. Selecta-automaterna är en enande faktor för tunnelbaneresenärerna, en gemensam fiende att bygga en folkarmé kring. Vem har inte sett stora skaror med resenärer - i blandade åldrar - komma till undsättning medelst sparkar och slag när lilla Nicole 14 års delicatoboll har fastnat i automatens glupska grepp?Jag minns en sen kväll på Medis-perrongen när en selecta-automat helt plötsligt hade dörren på glänt. Till en början plockade folk försiktigt på sig nån påse chips och en flaska mer, men snart var plundringen i full gång. Det var vackert på något sätt: vänliga miner och glada tillrop. Kan verkligen en kväll vara komplett utan fienden Selecta?Maskinen VS Chris Kanaki - Alla Som Inte Bouncar

“Timbro har lyckats formulera vilka problem som ska vara föremÃ¥l för politisk debatt, och vilka som inte ska vara det: Det förhÃ¥llande att vi idag diskuterar avregleringar och utförsäljning av statliga företag, privatisering av skolor, bristerna i den offentliga sjukvÃ¥rden och sÃ¥ vidare, medan vi inte diskuterar fördelningen mellan arbete och kapital när det gäller produktionsresultatet” - Anders Ljunggren (c) pÃ¥ Finansdepartementet

Det här låter ju väldigt imponerande, men hur väl fungerar en Timbrodebatt om Latinamerika som fest? Vi begav oss till Kungsgatan 60 för att få reda på det!

Först var vi en halvtimme tidiga eftersom vi självklart ställt om våra klockor enligt vår ledare Hugo Chavéz direktiv. Alla som går efter vanlig borgerlig tid stöder högerjuntan. Det visade sig vara ett bra drag eftersom allt annat än vana festfixarna på Timbro bara avsatt en halvtimme till drickande innan själva debatten! Orutinerat. Hursomhelst fanns där gratis öl, vin och wraps med nån form av ko-smak som var fruktansvärd, men fortfarande gratis.

Musiken lämnade oss nÃ¥got besvikna dÃ¥ en playlist med panflöjter, havsskval och kinesisk plinkeplonk-muzak inte gÃ¥r att dansa till eller över huvud taget stÃ¥ ut med. Däremot sÃ¥ tilltalade timbroanställda en av tjärhovsplanarna med “Monsieur” vilket kändes väldigt trevligt. Raggningspotentialen kändes däremot ganska bra: det fanns en läcker och extremt välkammad högerkille med blÃ¥ kritstreckskostym och nÃ¥gra snygga UD-brudar som pratade om nationaliseringar.

Själva debatten var en däremot sorglig historia där Timbros spjutspetskille Fredrik lyckades bevisa det statistiska sambandet mellan tillväxt och låg spädbarnsdödlighet i Chile, men även mellan avrättningar och låg spädbarnsdödlighet på Kuba. Efter att ha snyltat på timbroarrangemang till och från ett par år kan vi faktiskt konstatera att tankesmedjan inte är särskilt duktiga på opinionsbildning. Dom vinner oftast på walk-over eftersom vänstern har trillat in i eget mål och trasslat in sig i nätet. Det hade även Fredriks motståndare idag gjort. Tur för Fredrik annars hade han och hans powerpoint-presentationer blivit mosade.

Sammantaget måste Timbro vara en av dom bästa förfesterna man kan gå på. Man får gratis sprit och mat, man blir tilltalad Monsieur och man träffar en massa otippade folk. Men vi rekommenderar er att ta med egen musik!

Då var det dags att packa byxfickorna (killar använder inte väska) och gå på nypremiären av Russian Spring Break på Hotell Reisen i Gamla Stan. Besökarna består av nån sorts ex-indies och musikbloggare kring 20 från Hägersten som nuförtiden mest lyssnar på sydstatshiphop och gärna vill göra det med andra ex-indies från Hägersten (som också kan vara nitton och ha keps). På plats kan det säkert finnas en och annan Sverigedemokrat som gillar svart musik men inte svarta människor också. Själva hotellet verkar nice också, och bartendrarna är duktiga på att snurra flaskor - dom är som Coyote Ugly fast killar typ. Hinner dock inte beställa mer än en Southern Comfort med tranbärsjuice som matchar t-shirten eftersom huvudsyftet med kvällen självklart är dans.

Norra halvklotets grymmaste DJ-par DJ Yxa och Jeansbjörn levererar med besked hela natten, eller vad sägs om att fÃ¥ höra Soulja Boy hela tre gÃ¥nger? (ett minus för att ingen verkade känna till Soulja Boy-dansen, till nästa gÃ¥ng fÃ¥r folk träna!). Paper planes med M.I.A. kom tvÃ¥ gÃ¥nger, en tung mix pÃ¥ Britneys nya Gimme more avnjöts, I´m a flirt, Make it rain och all that good shit. Dessutom funkar det alltid när nÃ¥got mixas med “Calabria“.

Det här är en sjukt bra klubb!

Inte för att vi ville gÃ¥ ut igÃ¥r, men det gjorde vi tydligen ändÃ¥. Idag känns det helt sjukt, ont i halsen och öronen. Önskar att det berodde pÃ¥ att vi skrikit oss hesa och dansat till öronbedövande musik hela natten lÃ¥ng. SÃ¥ är dock inte fallet, det är snarare en förkylning som spökar. IgÃ¥r var det premiär för Klubb GÃ¥s pÃ¥ det ganska underskattade haket Göta Ark. Självfallet var vi där, en ny klubb sÃ¥ nära Tjärhovsplan liksom. Men fy fan vilken vedervärdig jävla smörja vi bjöds pÃ¥. Ord kan inte beskriva det, men försök föreställa er kramkalas och allsÃ¥ng till Linkin Park pÃ¥ dansgolvet…

Partydjurens befrielsefront försökte lura oss själva igÃ¥r, vi försökte febrilt och med alla tillgängliga medel fÃ¥ oss att ha skoj pÃ¥ ett Debaser smockfullt med idioter. Vi försökte tänka att Tough Alliance pÃ¥ scen är asfett, fast det var flera Ã¥r sedan vi tyckte det. Vi försökte bortse frÃ¥n att Jonas Game sÃ¥g ut som ett gäng kontorsnissar med dÃ¥ligt Ã¥tsittande kläder och lyssna pÃ¥ musiken. Det gick inte sÃ¥ bra. Tough Alliance var verkligen fett live, för ett par Ã¥r sedan. För ett band som fÃ¥r vanligtvis ganska softa Debaser Slussen att invaderas av fula frisyrer, dÃ¥liga bratkopior och illasittande kläder är fan inte okej. Vi har varit pÃ¥ debban alldeles för mÃ¥nga gÃ¥nger men aldrig upplevt ett dylikt klientel. Trots att vi hade pÃ¥ oss ocharmighetsskyddsfaktor tusen sÃ¥ gjorde det ont i bÃ¥de kropp och själ. Att Tough Alliance scenshow dessutom inte utvecklats mer än att baseballträna ersatts av trumma, bas eller tennisracket är fan pÃ¥ gränsen till skandal. Det var sÃ¥ trÃ¥kigt att titta pÃ¥ sÃ¥ nÃ¥nting vackert inom oss dog, och det var verkligen inte det vi syftade pÃ¥ när vi hävdade att de gör popmusik värd att dö för. Popmusik som vi fr.o.m. nu mÃ¥ste försöka inse inte längre kommer till sin rätt i det format som dom presenterar den i. Det smärtar att göra det. Men vi mÃ¥ste vara starka, bryta upp, säga adjö, ligga hemma och lyssna pÃ¥ dom istället, bli lyckliga när en av deras lÃ¥tar spelas pÃ¥ en popklubb istället, tänka pÃ¥ att dom fortfarande äger efterfesten…

I helgen så kickade partydjurens befrielsefront loss ute i obygden. Skå folkpark på Färingsö, typ vid Ekerö, närmare bestämt. Exakt vart det ligger vet vi inte eftersom vi åkte kontrabuss från kafét dit. Det närmsta vi varit en folkpark tidigare är den där dokumentären om Sinatra där alla är väldigt fulla, så vi var spända och förväntansfulla på vägen dit. Festen drog igång redan innan vi hunnit sätta oss ner i bussen, fez-klädda herrar drickandes gammeldansk och 40-åriga popstjärnor som inte verkade vara en dag över 13 satte standarden. Vi ville inte vara sämre, men det var vi med enbart lite folle som vi nyss inhandlat på sleven.

Väl på plats så började jakten på starksprit, en jakt som skulle visa sig lönlös och sluta i rödvinssvepande som (misslyckat) försök att kompensera. Folkpark var ungefär så fräckt som vi trodde att det skulle vara. Det var kulörta lyktor, pilkastning (där partydjuren kammade hem ett antal helt värdelösa böcker), höga hattar, dansbana, dåligt väder, billig öl, skorrande högtalare pumpandes knastrande vinylskivor, galet mycket bra band och dans, dans, dans.

Det bästa sättet att förklara hur trevligt vi hade det och hur fin festen var är nog genom att gnälla. För ska vi gnälla pÃ¥ nÃ¥nting sÃ¥ är det dels att vi missade Stefan Sundström, dels att det nästan var för mÃ¥nga grymma band. För tiden som inte upptogs av finsk tango, tysk kabaré, fezpop, rock ‘n roll och svensk reggae var lite för kort… Hur skulle vi hinna dansa till Barr, Darya & mÃ¥nskensorkestern, Club Killers och Lügchen (och de andra banden som vi glömt) samt göra nÃ¥got annat pÃ¥ sÃ¥ kort tid? Det var dock inget som störde oss nämnvärt när vi äntrade kontrabussen vid tresnÃ¥ret pÃ¥ natten för Ã¥terfärd till Tjärhovsplan, och den bestÃ¥ende känslan av folkpark är: ge oss mer!

De gav med sig redan innan de sett oss dansa…

Manifestationen inställd, läs mer hos planka.nu.

Planka.nu arrar en manifestation för att puckopolitikerna ska inse att vi vill ha kvar de sena tunnelbaneavgÃ¥ngarna pÃ¥ vardagar. Partydjurens Befrielsefront säger: “Heja heja” och sluter upp med discodans och billigt mousserande vin för att synliggöra den problematik som uppstÃ¥r om vi mÃ¥ste börja festa tidigt..

Vi ses vid spärrarna på Thorildsplans tunnelbanestation på torsdag (27/9) klockan 12:00, kom dit! Läs mer hos plankish.

Önskar att jag kunde skriva sansat, men det går inte. De jävla svinen i Landstinget har bestämt sig för att tuben ska sluta gå klockan tolv på vardagsnätter. Jag orkar inte längre, jag vill bara lägga mig ner och dö. Jag får svårt att andas och tappar all livsluft i och med vetskapen om att vardagskvällarna from nästa år ska bestå av valet mellan pest eller kolera. Valet mellan att antingen strunta i det som får mig att orka med mitt i övriga fall usla hundliv, nämligen ölhäng runt Tjärhovsplan eller att behöva utsätta mig för det som gör mig mest självmordsbenägen av allt, nämligen nattbussen hem. Vad är det för ynkliga ursäkter till människor som tar ett sånt här beslut? Visst, de är gamla, äckliga, svettiga borgarsvin som aldrig haft en tillstymmelse till glädje av sina liv och använder sin tid till att pissa på oss som försöker ha kul. Så långt är jag med. Men ändå! Stockholm, capital of Scandinavia, fy fan säger jag bara! Vad är det för patetisk ursäkt till (stor)stad där du inte kan ta tuben hem? Vem fan bryr sig om trafiken fungerar om den ändå inte går när man behöver den?

Ett liknande angrepp på nöjeslivet i vår stad får man leta efter, vi hatar er!

Vad som började som några husockupationer och drevs vidare som ett vansinnesprojekt har nu faktiskt nått vägs ände - vilket betyder invigningsfest!

Idén med att skapa ett frihetligt kulturhus i Stockholm är inte ny. Ett kulturhus som inte är beroende av näringsliv eller kommun, och helt självförvaltat. Flera har försökt, och visst finns det flera exempel på det anarkisterna skulle kalla för frirum även i Stockholm. Även om det är mer vanligt i andra länder runt om i Europa.

Men nu står i alla fall kulturhuset Cyklopen klart vid Högdalstippens fot, akompanjerat av SL:s pendeltåg och bullret från magelungsvägen. Det är föreningen kulturkampanjen som i snart två år själva drivit igenom bygget av kulturhuset. Nog är det fler än jag som tyckts att projektet är dumdristigt, något vi nu fått äta upp. Även om det säkert är just lite naiv dumdristighet som behövs för att smälla upp ett kulturhus av containrar, utan el, vid en soptipp.

Hur som helst är det skitfint. Och i helgen var det som sagt invigning. Polsk smuggelöl, massa feta band och skitmycket folk som trots regn och svajande kraftförsörjning partade loss hela natten.

Själv kom jag hem vid 4-tiden med en bygghjälm på huvudet (ni ska få den tillbaka) och sällskap, som när jag vaknade hade möblerat om min lägenhet (ja, som i Die fetten Jahre sind vorbei).. till min stora förskäckelse.

Fredagskvällen började bra, en risig pizza på Cosbys, Captain Morgans och hoffa. Planen var 90s, och att inte bli utslängda innan det roliga börjat denna gång. Efter att ha stånkat och stönat till Vengaboys, Uggla och Orup (i nämnd ordning) under ett par timmar så kände vi oss redo. Glada i hågen och med flaggan i topp begav vi oss till Riddarkällaren för att parta loss. Blandningen av folk på 90s är väldigt fascinerande må vi säga, med en viss betoning på finlandskryssningsdesperata stackare. Detta är dock såklart inte något som tar ner intrycket, snarare tvärtom. Är det 90talsdisko så är det. Väl på plats så maxar vi, 110 rakt in i den efterlängtade dimman. Efter att ha blivit bjuden på 4 drinkar och ett par öl samt närapå krossat näsan och dansat med bar överkropp till Dr. Bombay så var undertecknad nära smärtgränsen. Men det fick inte hindra mig, inget fick hindra mig. Helt plötsligt blev jag bortryckt och intryckt i en taxi. Mister visa oss den maximala hastigheten vart du vill så fort du kan! Vi hamnade på stureplan, Neu närmare bestämt. Efter att ha nallat ett par shots från okänd kreddpajas i baren samt försökt dansa men inte hittat dansgolvet så hade till och med jag fått nog. Det finns väl en viss typ av charm i de där klubbarna, men inte fan har man skoj där. Eller så är det bara jag. Nattbussen ledde mig inte riktigt ända hem, men väl till en familjär soffa där tröttheten, men inte ruset, sovs bort. Vaknade framåt tresnåret och det första jag tänkte var, allting som jag vill kan jag göra aaahhhaaahhaahh!

/partydjurens befrielsefront

Gjorde barrundan på SoFo i fredags. Medelpriset på en stöl har ju tyvärr börjat peka mot 42:- snarare än gamla klassiska 39:-.. Men annars är det mesta sig likt.. eller?

- Var ska vi gå?

- Vi kan väl ta en jävel på mellis?

- Det heter inte mellis längre..

- Nähä..?

(en öl senare)

- Men fan vi drar ner på Hannas

- Jävla gubbe. Det är ju Pet Sounds nuförtiden. Hannas var ju hundra år sedan!

(ytterligare några senare)

- Var ska vi nu då?

- Folkhemmet?

- Nej, det finns inte längre. Det är någon grek där nu..

- Guldapan då?

- Det heter Nada nuförtiden

(en till senare)

- Fan vad dyrt allt är. Kan vi inte dra till Ambala och ta en billig?

- Nej, det har lagt ner.

..nog för att jag VET det här egentligen. Men mitt mentala barrunde-jag har inte förstÃ¥tt. Det vill fortfarande gÃ¥ till Lilla Maria, gamla Tuppen, Indian star, Tivoli.. kanske till och med Ugglan. Förändringens vindar är ju inte nödvändigtvis dÃ¥liga. Men förvirrande…

/uffie

Baba Sonic upphör aldrig att förvåna. Trots ett antal år på nacken så blir jag överraskad varje gång jag går dit. Överraskad över att vakterna kollar tre minuter på varje legg och ändå släpper in alla mellan 13-17. Överraskad över att de spelar så jävla dålig musik. Överraskad över att vakterna ena veckan släpper in mig gratis fast det är fullt för att nästa vecka slänga ut mig för att jag stör mig på att de spöat en stackars lillkille som spytt utanför. Överraskad över att att jag blir så full på de där före-elva ölen. Överraskad över att dj´n inte spelar bra musik, ens under hot och haglande ölglas. Överraskad över att vara äldst på ett ställe, trots att jag bara är 22. Men mest överraskad blir jag ändå av att se mig själv i spegeln på toan, wtf har jag inte kommit längre i livet?

/Partydjurens Befrielsefront

Den spontana reaktionen på en inbjudan till båtfest brukar vara något i stil med: tack, men nej tack. Överförfriskade dumskallar med pappas kort, bögar utan kläder på överkroppen och värdelös musik gör, i kombination med närheten till vatten, att jag blir rädd för att, helt spontant i fyllan och villan, slå slag i saken och dränka mig. Du kan alltså säga att båtfester inte riktigt är min melodi, men skam den som inte vågar ge sig ut på outforskat vatten. När det bjuds på båtfest i stockholms södra närförort, en simtur från Reymers, med löften om billig öl, överförfriskade dumskallar och nakenbadande män så var jag tvungen att prova på..

I ena handen follen vi börjar vår fest, promerar över Liljeholmsbron. Ryktena säger att Skånegatans egen Mick Jagger, Båtbjörn, kommer hålla fortet i dj-båset. Våra unga hjärtan fylls med förväntan, hopp om att få dansa oss sönder och samman till musik från det där årtiondet när våra föräldrar föddes. Efter en kort promenad och den vanliga, hej vi är snuten ni dricker väl bara folle, incidenten så är vi framme, på plats. Stones dånar ur högtalarna och rutorna på huset immar igen av svett från dansgolvet. Världsvana som vi är kastar vi oss över baren och börjar dårsupa för att komma in i stämningen, vi dansar, skrålar någonting om att någon ska bort från våra moln och röker för kung och fosterland. Plejset som festen är på är så fantastiskt att det inte kan beskrivas, den sjöromantiska mätutrustningen vi har med oss gör överslag och vi ångrar genast att sjömanskostymen ligger kvar hemma i garderoben.

Kvällen gÃ¥r, ölen blir godare och godare, dimman vet vi inte om den är pÃ¥ sjön eller i vÃ¥ra snurrande skallar, det är dock inget vi ägnar särskilt mycket uppmärksamhet Ã¥t, istället försöker vi övertala BÃ¥tbjörn att spela britpop, det är ett helvetiskt tjat pÃ¥ honom. Stackars jävel. MÃ¥ttet var rÃ¥gat när jag, full som en kastrull, stapplar in i dj-bÃ¥set och börjar bläddra bland skivorna, “Nej va fan, rör inte mina skivor alltsÃ¥. Jag slÃ¥r ner dig som en tältpinne i marken!” Vi lyckas till slut fÃ¥ Disco 2000 och häller sÃ¥klart öl över oss själva i pur extas. Innan dess har vi nästan fÃ¥tt en kollektiv kollaps för att popbandet som spelade innan var sÃ¥där söta som bara popband kan vara, sÃ¥där söta som inte gÃ¥r att förklara, dessutom sÃ¥ var dom dubbelt sÃ¥ mÃ¥nga som vi i publiken och spelade kom igen Lena som extranummer. Bara en sÃ¥n sak, vi dreglade lika mycket som vi svettades! Att kvällen avslutades med nakenbad tillsammans med en hippie kan inte förta känslan av att dimma är minst lika bra pÃ¥ sjön som pÃ¥ klubben. Eller som min vän sa: hade jag fÃ¥tt hÃ¥ngla hade det varit den bästa kvällen i mitt liv.

/Partydjurens Befrielsefront

Som vattenfestivalen, fast med hitflyttade bönder istället för bönder på besök och grolsch istället för langos. Fy fan.

Jag hade glömt bort hur solen funkade. Nu när vädret äntligen är sommar, tog jag tag i mig själv för en heldag i solen. Vid vattnet. Badbyxorna, picnicfilten, lådvinet, vännerna.. ni vet. Tänkte att solen är lite läskig för att man kan bli bränd av den. Men man blir inte bara det, man blir törstig och trött också. Men det känns jävligt bra efter en slapp heldag på klipporna vid mälaren.

Rekommenderas.

Faktiskt, flera popband har under senaste året lyckats låta rätt punkiga, utan att det varit pinsamt eller låtit allt för illa. Tänker bland annat på Hets och MABD. Men punken är ju som bekant inte bara ett ljud eller en musikgenre, utan en livsstil. Så popband kommer aldrig att vara punk. Så var det sagt.

Besökte flyktsoda ikväll på debmed, med hästpojkens debutspelning som huvudattraktion. Hästpojken är bland annat Martin från Bad Cash Quartet och Lars från Broder Daniel som försöker vara punk. Men seriöst grabbar. Varför? Visst, det låter rätt okej. Men poplåtar (som dessutom säkert skulle vara helt okej, vissa riktigt bra, som just poplåtar) blir inte punk för att man byter moves på scen och distar gurorna en smula. Och vem fan har sett ett punkband med en tamburinspelare? Big nono..

Det sugigaste med hästpojken är i och för sig namnet. Det är något galet med popsverige när någon faktiskt på allvar döper ett popband med försök punkattityd till något så fruktansvärt. Eller fan, inget förtjänar faktiskt att dras med det namnet. Inte ens en leksak. Men det minne som kommer vara längst från den här kvällen är nog trots allt förbandet Norpolen. Här har vi tre grabbar med frireligösa scenattribut som försöker leka Tough Alliance. Lite elektroslingor i bakgrunden som faktiskt hade gått att dansa till. Men tyvärr lät bandet inte bli att både sjunga och spela. Och det lät illa. Jätteilla faktiskt. Okej, Håkan sjunger falskt. Men det innebär inte att vem som helst utan ett uns gehör kan ställa sig på en scen och komma undan med det.

Men i stort verkar flyktsoda vara en rätt trevlig klubb. Men inte punk, namnet till trots. Håller tummarna för fler spännande scenframträdanden där i fortsättningen.

Har varit pÃ¥ väg hem hela kvällen. Först frÃ¥n ett jätteviktigt möte redan vid 18-tiden. Sen frÃ¥n att jag skruvat ihop fyra bokhyllor. Sen frÃ¥n carmen. Sen maxigrillen. Sen frÃ¥n  skinnarviksbergent. Sen kvarnen. Och sÃ¥ frÃ¥n biljarden pÃ¥ Mariatorget… och sÃ¥ frÃ¥n hornstull. Sen var cirkeln sluten dÃ¥ jag Ã¥tervände till möteslokalen för det viktiga mötet för att jag hade glömt mina hemmanycklar där. Sen försökte jag ta mig hem därifrÃ¥n. Trots cykeln gick jag hela vägen. Inte jättelÃ¥ngt egentligen, men det tog ett tag. Nu är klockan 10 timmar senare och jag har precis kommit hem.

Ångrar jag mig? Nejdå. Dom bästa kvällarna är när man inte tänker hitta på något men allt händer i alla fall.  Som i kväll. I natt.

Appropå Timo i förrförra inlägget.
Bollen måste dö.

Simpsons the Movie ligger för övrigt uppe pÃ¥ TPB nu… Tips om det regnar i morgon ocksÃ¥.

Ingen lär väl missat att Berlin blir allt fler trendiga söderpoppares andra hem. Helst ska man bo på Sofo och ha en ateljévåning i Prenzlaurberg där man hänger någon vecka i månaden. Inget ont om Berlin, inte alls. Men känns det inte lite till och från så att man inte lämnat Medborgarplatsen när man sitter på vissa Berlinhak och hör svenska talas vid var och varannt bord?

Hur som helst har det sedan en tid tillbaka öppnat ett hål i väggen till bar i hjärtat av Sofo med namnet Berlin Sthlm. Fett, saknar man Berlin för mycket kan man bara knalla ner på hörnet och avnjuta en Berliner Kindl på en bar som aldrig stänger. Eller?

Nä, lite lurad känner jag mig nog faktiskt av Berlin Sthlm. Inget fel på stället som sådant. Mysifg söderkrog med sjysst inredning (japp, stringhyllan är på plats) och sådär lagom trångt. Man får nästan lite Guldapan-vibbar till och med. Men Berlin? Visst, stiliserade Fehrnsehturm hittar man lite här och där (bland annat på toadörren), men försöken att beställa en Berliner pils i baren slog fel. Faktum är att jag inte hittade någon tysk öl alls. Bara Tjeckisik! Med tanke på höga ölpriser funderade jag inte ens på att prova maten. Förutom ett och annat foto på en husfasad från nämnda centraleuropeiska metropol förstår jag faktiskt inte riktigt.. vaddå Berlin Sthlm?

I Berlin har dom poppklubbar som bara spelar svenskproducerad pop. I Stockholm har vi en vädligt Stockholmtypisk bar som gör anspråk på att vara Berlin men inte är det. Nej, då föredrar jag nog Berlin på riktigt.

..och stänger? Det gör dom klockan 01 … DÃ¥ kan man gÃ¥ vidare till SthlmKvarnen istället.

Ps. Under Väst/öst-tiden liberaliserade förbundsregeringen i Bonn utskänkningslagarna i Västberlin för att det inte skulle bli för tråkigt att bo isolerade mitt i Östblocket. Det är historien bakom Berlin som partystaden som aldrig stänger! Ds.

Inte bloggat på flera dagar nu. Beror på att jag och några andra tjärhovsplanare tagit oss i kragen och hakat på vår polare kungen ner till världens största scoutläger i Rinkaby (nej, inte Rinkeby. Rinkaby ligger strax söder om).

Är vi scouter? Nej, inte alls. Däremot riggade vi upp piratbions utrustning och bjöd scouterna på moraliskt nedbrytande film några kvällar i rad. Dessutom såg vi Timo på landets största mobila scen och klättrade i ett svartbyggt slott! Dessutom lyckades vi vara fullast på en hel festival. Scouterna hade bara alkotvål, vi hade vin och öl.

Resan slutade i förkylning men de goda minnena stannar förhoppningsvis längre än hostan.

Närmare bestämt den 4/8:e. Läs mer på parklifesthlm.com

Äntligen är det dags igen! En ljummen i gräset-festivalen är tillbaka efter ett års uppbehåll. Som vanligt är det vinterviken som gäller!

I år börjar festivalen nu på lördag, fortsätter nästa onsdag och avslutas nästa lördag. Tycker nog sista dagen lovar bäst pop. Bara hålla tummarna att det inte regnar!

Kort rapport från Mongoliets nationaldag med några bandtips. Gick nämligen inte alls på hemliga trädgården ikväll som jag föreslog att ni andra skulle göra. Nej, det blev party på ett tak istället.

Närmare bestämt Kulturhusets tak. Stockholmsterassen heter det visst nuförtiden. Fritz´s Corner bjöd pÃ¥ minifestival. FÃ¥r väl lov att erkänna att mitt humör inte var pÃ¥ topp till en början. Lite för mycket popscenpretton pÃ¥ plats… och lite för dyr öl. Men efter en del gnällig pop frÃ¥n scenen klev The Skull Defekts upp pÃ¥ scen och levererade en musikalisk slagdänga som kunde döda. Tung, rak rock när den är som bäst. Det bästa frÃ¥n rockvärlden, industrivärlden och punkvärden.. dessutom ett sjysst liveframträdande. Tack! Efter en sÃ¥dan konsert kan inget sänka mig. FÃ¥r väl lov att erkänna att jag stod och saknade Audionom i och för sig. Dom gör samma sak, fast ännu snyggare och ännu bättre. Men Skull Defekts var fan inte fy skam!

Tyvärr stängde tillställningen redan vid midnatt. Men som sista band bjöds vi på Those Dancing Days som jag visserligen redan hört förut, men upptäckte att dom bra först ikväll. Fem söta popflickor som lyckas kombinera både plingplong och ös. Inte alla som klarar av. Själv lyckas jag inte ens ladda ner låtar från deras myspace, så om någon vet hur man gör så hör av dig! Eller ligger EP:n uppe någon annanstans? Om inte annat ska jag försöka bjuda på Fritz´s Favourites-CD:n som MP3-or här på Tjärhovsplan när jag orkar.

Sov gott! // Uffie

Hemliga trädgården is the shit!

Min hets mot Mejan i ett tidigare inlägg här i bloggen grundar sig egentligen mest pÃ¥ nÃ¥gra konstfacksstudenters slututställningar i ett antal containrar pÃ¥ Telefonplan. RÃ¥kade ju dessvärre bevittna dessa väl genomarbetade slutarbeten som bland annat bestod av ett.. träd! (Ja, seriöst. NÃ¥gon hade ställt ut ett helt vanligt jävla träd i en plÃ¥tlÃ¥da!). En annan hade ställt ut en skjorta (”Jag känner att skjortor är starka för mig…”). Inte för att jag lägger mig i hur deras konstnärskarriärer gÃ¥r, men allvarligt..

Nog med hets. Till konstfackstudenternas försvar, och Mejanstudenternas också för den delen, skall sägas att dom kan arrangera bra partyn. Konstfackstudenter utmärkte ju sig senast förra året med att arrangera en 10 dygns lång svartklubb på sin egen skola. Som dessutom serverade äkta absinth! Och kan Mejankidsen ha avslutningsfest på F12 (som ju är deras gamla lokaler, kolla skylten under taket), ska väl inte konstfackstudenterna vara sämre utan arrangerade avslutningsfest.. i sin egen skola.

Bra partyn. Men vilket var bäst?

Plats

Mejan - F12 (som egentligen är mejans lokaler..)

Konstfack - Konstfack, Telefonplan.

Vinnare - Oavgjort

Dricka

Mejan - Billigt vin som var äckligt och ölen tog slut.

Konstfack - Billig öl i oändlig mängd.

Vinnare - Konstfack

Dans

Mejan - 3 feta dansgolv.

Konstfack - Ett mindre bra dansgolv, dessutom fyllt med hundratals luftmadrasser.

Vinnare - Mejan

Raggfaktor

Mejan - Hög raggfaktor. Särskilt i toakön.

Konstfack - Hög raggfaktor i poolerna utanför. Låg raggfaktor inne på partyt

Vinnare - Mejan

Utmyckning

Mejan - Nej, det mest spännande här var en byggnadsställning

Konstfack - Hundratals luftmadrasser, tre pooler, färgglada granar och en jävla massa spex.

Vinnare - Konstfack

Resultat - Oavgjort! Båda partyna var feta. Men hade olika kvalitéter. Till nästa år - Missa inte!

Efter en mysig kväll med piratbion och Die Hard 2-tittande i en park fortsatte nästa kväll i samma park med att jag sprang på några andra boende i närområdet. Hakade på ner till klipporna vid vinterviken för vin och jordgubbspicnic och första parkett till solnedgången.

Fortsatte kvällen med besök i villakollektiv i Mälarhöjden. Öl i trädgård och lång diskussion om den svenska torrheten. Det visade sig att ingen i sällskapet förutom jag kände sina grannar. En teori var att bostadsrättsägare är blyga, och vi som bor i allmännytten i större utsträckning vågar prata med varandra, alternativt har mindre att skämmas för. En kompletterande teori är att villaägare är dumma i huvudet.

Flera timmar försenad träffade jag några vänner på svennebanan-baren soldaten Svejk, Östgötagatan. Träffade ett gäng otrevliga it-tekniker, gick på damtoan och lyssnade på snyfthistorier om hur det är att inte ha knullat sen i januari. Allmän pengabrist i sommarstudiernas tecken ledde till gratisöl vilket i sin tur ledde till att underisdan av fötterna blev allt rundare.

Svejk håller ju som bekant inte i längden. Därför lockade Swahili Bob:s 2-årsfest på fyrafyran betydligt mer. Lokalens tradition trogen hade arrangörerna lyckats beställa in Giraff-öl som smakade illa.

Avslutade kvällen med vegbugare på Maxigrillen och undervisade några kids hur man plankar förbi spärrarna på medborgarplatsen.

Tanken att gå på mejan har faktiskt aldrig slagit mig. Däremot gjorde jag slag i saken av tanken att gå på mejans avslutningsfest på F12 i torsdags. Inte på F12-terassen då, utan ingång via baksidan, slalom mellan vakterna, inträdet och dom där man skulle berätta vad man hette för, därför att festen krävde föranmälan som jag inte hade.

TIllbaka fyra timmar i tiden. Häng pÃ¥ Carmen med Polska journalister som jag aldrig riktigt förstod vad dom ville skriva om, eller vilken tidning dom kom ifrÃ¥n. Dom tyckte i alla fall att “sweden is the paradise”. FrÃ¥gan är om dom tyckte det samma om Carmen. Hade glömt
plÃ¥nkan hemma och “delade öl” i goda vänners lag istället, vilket räckte bra att grunda med innan besök pÃ¥ popagandas klubb pÃ¥ södran bar. Klubben visade sig vara en publikflopp och arrangören, som visade sig vara en gammal barndomsvän delade glatt ut ölbiljetter till allasstora glädje.

På kvällen kan det vara svårt att lista ut hur långt det är mellan, låt säga södra teatern och F12, så då kan man ta en taxi för dyra pengar istället. Särskilt om någon annan betalar. Så var också fallet. Taxichauffören visste inte vart F12 ligger så de mindre förvirrade som promenerade sträckan dit kom fram nästan samtidigt.

Appropå frågan om varför jag går på mejan fick jag den ett par gånger av ett antal fruntimmer, företrädesvis i toalettkön. Eftersom jag varken går på mejan eller någonsin ens tänkt tanken att gå på mejan (jag vill för övrigt inte gå på mejan) blev jag förvirrad och lyckades förolämpa eventuella nyfikna genom att spy galla över övre medelklassens misslyckade konstnärsambitioner som finansieras av hårt slitande arbetarklass. Men på dansgolven (fanns flera stycken, bra dunka-dunka och stroboskop a la Claes Olsson) slapp man prata med någon så där trivdes jag bra bland mejanstudender och andra mindre nogräknade som framåt småtimmarna försökte få till det med varandra.

Sen försökte dom stänga stället. “GÃ¥ hem”. Inte alls. En trevlig herre hade tagit med en tamburin, och dansen fortsatte. Bord är bra som trummor. Vakterna blev abstinenta och enligt vittnesrapporter blev piratbyrÃ¥ns festglade chefsideolog Rasmus Fleischer upptryckt mot en vägg av ett ryssfemmamonster och hotad med stryk om han inte klappade händerna. Gick ut. Nattbussplank till södra förstäderna, sova.

Bonus. Fredagkväll
Vakna 16.00. Pizza. I goda vänners lag på lokala svartklubben Hemliga trädgården. Skavers lirade och ölen flödade. Puss på söt flicka. Helt okej kväll.

/Uffie på stan

Bra kväll. Började redan vid 17-tiden med en öl och en burgartallrik på Carmen. Varmt som fan, och cykelturen tidigare på dagen gjorde behovet av klädbyte allt mer påträngande. Köpte en snygg tröja på Beyond Retro på Åsögatan för en hunka. Lite mer öl i ett källarkontor på Högalid. Mötte polare från Lund på Götgatan. Laddade med glass och tzaziki-falaffel och glass på Medis. Tough Alliance releasefest för nya skivan på Södran bar lockade.

Ah, tillbaka till Carmen en sväng. Var inte svårt att se strömmen av folk på väg mot Södra teatern från Götgatan och medis. Gästlisteplats, jag plus (hur många det nu var) redan fixat, så ingen brådska. Plockade med mig fler polare från Carmen. Några pilsner till innanför skjortan.

Södran Bar scen är ju inte den största, och lokalen är helt klart najs att förkröka på. Särskilt sen dom fixade till terassen. Föredrar dock helt klart konserter nere på kägelbanan. Större scen, mer plats.. Nog för att små, trånga scener har sin charm också, men södran bar lyckas kombinera en scen som borde höra 44:an snarare än ett finare nöjesetablissemang till, och en miljö som snarare för tankarna till otrevliga platser nånstans i mörkret norr om slussen. Inte helt säker på att det är lyckat, men TTA tyckte uppenbarligen att det var här man skulle ha skivsläppet. Skit samma.

Stämningen steg och jag lyckades lura till mig en banandrink gratis i baren. Konserten skulle ha börjat halv elva men vem som helst hade väl kunnat räkna ut med hälen att det inte skulle bli så. Men underhållningen började ändå strax därefter med ett rejält rallarsvingeslagsmål mellan förväntansfulla testosteronmonster framme vid scenen. Vakterna försökte desperat göra något, men det gick inget vidare. Fick mig för övrigt en blänga på nosen själv att skryta med nästa dag, dessutom resulterade martyrpoängen i en gratis öl i baren. Passar väl iofs TTA:s casual med baseballträn-estitik fint med ett litet svenneslagsmål innan konserten.

Hittade två norrortbor som röstat på moderaterna och ångrade sig att byta några ord med innan konserten slutligen kom igång vid.. vad kan hon ha varit? Ingen aning. Sent. Konsert och konsert förresten.. vad TTA bjuder på på scen är väl snarare något slags performanceuppträdande. Playback med låga ambitioner och gitarrer att vifta snarare än att spela med.

Hursomhelst tyckte publiken, och jag var väl inte sämre, att storma scenen omedelbums var en bra idé. Sagt som gjort. Musiker ska inte behöva känna sig ensamma i rampljuset. Sen kommer jag inte ihÃ¥g sÃ¥ mycket mer än stroboskop, trängsel, vansinnigt dansande och maximalt tre playback-hits som ackompanjemang innan scenen rasar. Bokstavligen. Folk river loss plankor och finlandsbÃ¥t-deja vu:n är inte lÃ¥ngt borta. Vakterna fÃ¥r ingen ordning, “konserten” avbryts och lamporna tänds. Ut pÃ¥ gatan med alla. Trist för dom som pröjsade 80 bagare för 3 lÃ¥tar playback.

Ute på gatan hittade jag postmoderaterna jag snackat med tidigare som hade varsin bräda från scenen med sig ut som minnen från en lyckad kväll.

/Uffie.